Referat 2017

Fågelskådningens dag – söndag 7 maj

40 deltagare vandrade i skir vårgrönska på den nyanlagda gångvägen längs Rönneå i Nybroskogen. Vi lärde oss skilja på fåglarnas sång med hjälp av Thomas Wallin och Anna-Lena Harmsund.

Direkt vid starten kl 8 hördes taltrast och koltrast. Sveriges till antalet vanligaste fågel, lövsångare, hördes längs hela promenaden. Vi lärde oss skilja på dess lite vemodiga strof och dess nära släktingar gransångare (”salt sill”, ”salt sill”) och grönsångare (”snurrande femkrona på stenplatta”).

Gärdsmygens starka stämma hördes flitigt och överröstade tidvis det mesta.  Andra i området vanliga fågelarter som bofink och ringduva hördes ett flertal gånger medan rödhaken, som kommit längre i häckningen, bara hördes sporadiskt.

Större hackspett, trädkrypare och nötväcka kunde beskådas invid stigen och i ett granbestånd hördes Sveriges minsta fågel, kungsfågeln. Svarthätta sågs och dess klara strof (liknar avkortad koltrastsång) hördes vid ett par tillfällen. En sävsångare hördes i vassen. Vid fikapausen invid Rönneå såg vi gräsand, fisktärna, ladusvala och på långt håll en brun kärrhök. Fem flockar med sammanlagt mer än 1000 vitkindade gäss passerade mot nordost på väg till ishavskusten i norr. Man skiljer dem från andra gäss, förutom vit kind, på lätet. De låter som skällande hundvalpar. På hemvägen såg vi svartvit flugsnappare, rödstjärt och korp. Sammanlagt såg vi 37 arter idag.

Ett stort TACK till Thomas och Anna-Lena.

 

Tips:

Boken ”Fågelguiden” finns som app inklusive fågelläten. Ännu så länge enbart till Iphone, men skall komma även för andreoidtelefoner.  Andreoidägare kan under tiden ladda ner gratisappen ”Fågelappen online” med de flesta fågelläten.

Text och foto: Jan-Erik Bengtsson

 

Grodexkursion – lördag 6 maj

Grodskådning är inte det mest vanliga man gör en vacker vårlördag. Kanske var det därför som grodexkursion med Thomas Johansson lockade så många deltagare. Vi var 49 personer som trängdes kring Thomas vid bron i fågelreservatet i Sibirien för att höra allt han kunde berätta om grodor, paddor och salamandrar.  Tanken var naturligtvis att gå på grodspaning vid dammarna men efter att ha recognoserat området tidigare i veckan bestämde sig Thomas för att ta med eget ”material”. Med hjälp av planscher, ljudupptagningar och ett akvarium med en padda och två grodor fick vi en föreläsning om ”allt man behöver veta om grodor”. I Sverige finns åtta grodarter och tre sorters paddor och alla liksom stor och liten vattensalamander är fridlysta. Salamander tas ofta för en ödla, men tillhör stjärtgroddjuren. De vanligaste arterna får man lov att samla in som ägg eller yngel för att se dem utvecklas om man sen sätter tillbaka dem på samma plats.

Grodorna lever farligt! Mesta tiden av sitt liv lever en groda på land men vandrar på våren till dammar och gölar för att lägga sin rom. Dessa vandringar kan vara livsfarliga när grodorna måste ta sig över en väg. Det tragiska resultatet har nog alla upplevt.  

Thomas kunskaper och entusiasm var smittande och åhörarna tycktes nöjda trots att vi inte hittade vare sig grodor, rom eller yngel. Några av oss hade turen att få se en simmande snok innan vi gick hem.  

Vandring i Össjö – lördag 29 april

I skogarna som tillhör Össjö gods ligger Långsjön i en sprickdal. I ett samarrangemang med STF Bjäre-Åsbo var vi en grupp på 21 personer som vandrade runt sjön i sakta mak och njöt av den omväxlande naturen, de nyutsprungna bokarna och de ljust gröna lärkträden som ersatt granskogen på sina ställen. Vi gjorde också en avstickare till närbelägna Halvsjön och konstaterade att vattenståndet sänkts avsevärt på senare tid. Om detta har med stentäkten i närheten att göra låter vi vara osagt.

Tack vare orienteringsklubben Origo hålls ruinerna efter flera skogstorp öppna från igenväxning. En av torpruinerna på norra sidan av sjön är Sjöhus från slutet av 1700-talet. Torpet brann ner till grunden 1942 efter att, som det sägs, frivilliga brandkåren tappat vattenpumpen i sjön.

Vägen runt Långsjön är lättgången och knappt fem km lång. Rekommenderas!

Skräpplockning längs Rönne å – söndag 23 april

Snyggt jobbat alla ni som deltog på vår skräpplockningspromenad längs Rönne å:

  • 20 glada deltagare/plockare,
  • sex välfyllda säckar med skräp,
  • nu betydligt mindre skräp längs Rönneåns kanter,
  • märkligaste skräpfyndet var en rostig gammal hoppstylta,
  • som om denna välgärning inte var nog så räddades även en stackars katt som hade fastnat i en dagvattenbrunn.

Foto: Christian Stenqvist

Tack alla ni som gör en fin insats för minskad nedskräpning och en bättre miljö för både människor och djur! Lycka till under resten av skräpplockarveckan! #hållsverigerent

Lördag 25 mars 2017  EARTH HOUR 

Kommunen uppskattar att det kom 300 personer på kvällen till utställningen och Stortorget.

Där fanns mycket att göra under Earth Hour-dagen. På morgonen var det leksaksbyte, energirådgivning och möjlighet att testa en energicykel i Stadsbiblioteket.

På eftermiddagen höll miljövetare Martin Ring ett inspirerande föredrag om Dumpstring. Han pratade om matträsket, sopdykning, matproduktion, resursåterbruk och kärlek till mat – om att ta tillvara på mat som andra slänger helt enkelt.

På kvällen blev det vernissage av All världens grodor.

Mer än hundra barn hade målat all världens grodor tillsammans med konstnären Ritha Holst, och samtidigt lärt sig mer om grodor och miljö. Vernissagen hölls i Gamla Rådhuset timmen innan ljuset släcktes.

Nästkommande vecka kunde besökarna göra egna grodor i lera tillsammans med keramiker Eva Carlsson Toft.  SNF stod för kostnaden.

Kl 20.30-21.30 släcktes ljuset ner på Stortorget under Earth Hour.

Världens största miljömanifestation firades med stor slagverksorkester, tre dansare från Dansfabriken och klimatlöftesträd. De som ville kunde testa energicykel, få gratis ekologiskt frukt och grönt från Coop. Naturskyddsföreningen Ängelholm fanns förstås också på plats och scouterna sålde krabbelurer och fika.

 Earth Hour infaller varje år den sista lördagen i mars kl 20.30.

 

Måndag 20 mars 2017

Naturbildprogram och årsmöte, Stadsbiblioteket, hörsalen kl 19.

Fotografen Jarl von Scheele visade sitt bildprogram När det våras. Därefter blev det årsmötesförhandlingar och enkel förtäring.

 

 

Lördag 18 mars 2017

Fåglar på Vombs ängar och vid Krankesjön

I några plusgrader och lätt regn med inslag av snöflingor åkte 19 förväntansfulla fågelskådare mot Vomb klockan åtta på lördagsmorgonen. Första anhalt blev Silvåkratornet vid Krankesjön. Där fanns tak över huvudet, både i tornet och gömslet. Bland stora flockar med vigg fanns bland annat brunänder, skäggdoppingar och knipor. En hane och en hona salskrake och några storskrakar syntes också i tubkikarna. En sävsparv visade vårkänslor och sjöng från vasskanten. Nästa anhalt var fågeltornen vid Vombs ängar. Regnet hade nu upphört och vi passade på att inta medhavd fika. Bland det första som syntes i kikaren var en flock på ett tiotal vildsvin. Något ovanligt att se vildsvin på öppen mark mitt på dagen. Vombs ängar är så här års en mosaik av små sjöar med mängder av änder. Bland flockar med krickor och bläsänder lyckades vi leta upp ett par stjärtänder. Ett storkpar syntes på boplatsen och en vacker varfågel satt högt uppflugen i en buske. På avstånd såg vi en flock på uppskattningsvis 2 000 vitkindade gäss. Vårfåglar som sånglärka, stare, tofsvipa och storspov noterades. Färden fortsatte till de anlagda våtmarkerna i närheten av Vombsjöns utlopp i Kävlingeån. Under färden såg vi en mindre flock bläsgäss på nära håll. De grunda våtmarkerna är ett eldorado för simänder. Här kan alla svenska arter av simänder ses på samma ställe. Tyvärr tilltog vinden och det började åter regna så besöket blev ganska kort. Vi kunde ändå lägga två nya arter som skedand och snatterand till dagens artlista. Något frusna men ändå mycket nöjda med dagen, tackade vi Thomas Wallin för guidningen och återvände hem till Ängelholm där molnen hade skingrats och solen åter tittade fram.

Text och bild: Jan-Erik Bengtsson

 

Söndag 12 februari 2017

På spaning efter örn – vinterfågelskådning

Vid söndagens vinterfågelexkursion i hemmamarkerna under ledning av Thomas Wallin deltog 25 personer inklusive reporter från NST. Första anhalt blev flaggstången i Utvälinge där vi har god utblick över Sandön och Själrönnen.

Havsörn.  Foto: Alf Petersson

En ung havsörn jagade på avstånd, men ändå tillräckligt nära för att kunna observeras i vanlig handkikare. Örnen skrämde upp gäss och änder.

 

Bland grågäss och vitkindad gäss sågs även bläsgäss. Två strandskator och några storspovar gav viss vårkänsla. Färden gick vidare via Rögle by och Västraby gård till Tursköpsskogen. Under färdens sågs tornfalk och glada. Spaning över fälten vid Tursköp resulterade i två fjällvråkar, ormvråk, glada och några hann få en skymt av en jagande blå kärrhök.

Fjällvråk. Foto: Alf Petersson

I strålande väder men med narig vind från öster gjorde att vi sökte lä på västra sidan av Svedberga kulle för fikapaus. Ute på fälten betande rådjur och vi såg två ovanligt ljusa ormvråkar. Thomas berättade att de kallades för Börringevråkar, eftersom det var i Börringeområdet i södra Skåne som denna ljusa variant först observerats.

Stjärtmes.  Foto: Alf Petersson

En mindre flock stjärtmesar, blåmes, trädkrypare och en nötväcka kunde skådas på nära håll under fikapausen. På hemväg via Höghult och Stureholm och spaning över fälten såg vi ett 20-tal sångsvanar och en stor blandad flock med gäss innehållande arterna, kanadagås, grågås, bläsgås och vitkindad gås.

Jan-Erik Bengtsson

 

Tisdag 31 januari 2017

Vintergatan. vår egen galax

Lundaastronomen Karl (Kalle) Wahlberg Jansson lockade ett femtiotal åhörare till sin föreläsning Vintergatan – en resa genom vår galax, på Stadsbiblioteket.

Kalle berättade att han är den ende svensktalande doktoranden på institutionen och därför ofta får förfrågningar om föreläsningar utanför den akademiska världen och att detta är uppdrag han gärna åtar sig. Att förmedla den vetenskapliga forskningen ut i samhället anser han vara en av de viktigare uppgifterna för en forskare. Och det var vi glada för vi som lyssnade.

Kalle berättade för oss vad galaxen Vintergatan består av och att alla de stjärnor vi kan se från norra halvklotet alla tillhör samma galax som vi befinner oss i med ett undantag Andromedagalaxen som är närmaste granne. Den kan ses med blotta ögat om det är riktigt mörkt och man har bra ögon. Genom århundradena har det i folktron och mytologin funnits olika tankar om Vintergatan och dess betydelse, människan har ju i alla tider och i hela världen fascinerats av universum, stjärnor och planeter. Redan de gamla grekerna insåg  att vissa stjärnor förflyttar sig på himlen och att andra inte rör sig i relation till sina grannar. De som flyttade sig kallade man planētēs ,  det grekiska ordet för vandrare.

Avstånden i universum är ofattbara; får att nå de närmaste stjärnorna får man resa ungefär 2 miljoner år med den snabbaste raketen. Till månen tar det några dagar. 

Många frågor ställdes efter föreläsningen, bl a var universums mitt är. Svaret var enkelt; det är alltid jag själv och den plats jag befinner mig som är mitt universums mitt. Det finns alltså ingen exakt mittpunkt.

Anna-Stina Arnrup